Inspirerad

På jobbet anordnades en kurs i hjärt- och lungräddning igår och det var, pinsamt nog, första gången som jag deltog i en sådan. Jag undrar hur jag under alla dessa år kunnat undgå att reflektera över vikten av att kunna vissa basala grejer inom första hjälpen - som att lägga om sår, göra HLR och stoppa en kraftig blödning. Det är ju superviktig kunskap, verkligen.

Gruppen som kom för att undervisa oss tillhörde Eldupphör som är en privat verksamhet som brinner för (pun intended) att upplysa allmänheten om allt möjligt eld- och katastrofrelaterat. De var väldigt proffsiga, kompetenta, skojfriska och trevliga. Vi hade en suverän dag och jag kan rekommendera alla att be sina chefer om att låta de på Eldupphör komma och undervisa.

I händelsernas centrum

Jag känner mig så inspirerad nu och minns min ungdoms dröm om att arbeta som ambulanssköterska. Det är något med allvaret och spänningen som får mig att känna mig levande; behövd och viktig. Man får liksom två i ett - man får göra skillnad för andra samtidigt som man själv får njuta av adrenalin. Givetvis hade man i en perfekt värld inte haft vare sig olyckor eller död, men så ser ju inte verkligheten ut och då får man väl lov att drömma om lite spänning, inte sant?

Eller så har jag bara läst för många dramatiska ävenyrsberättelser. Det är ofta de mest dramatiska historierna som fångar min uppmärksamhet, hur low-class det än må vara. SÅ länge det är välskrivet så...

BÖCKER & LÄSANDE

I händelsernas centrum

Andra inlägg